Dödsskuggans land

Striden i Donnemaras Ruiner

E DG ChCiFP

Vi svarade naturligtvis på attacken från den sluga tjuven med kniven; det här var inga vanliga bönder, det här måste vara vampyrernas utsända och nu skulle de få smaka på vår heliga vrede!

Ljudet av stål mot stål, Eachnas ilskna ögon, vinandet av pilar och åkallande av naturens magi! Visst kunde de strida, våra motståndare, men till slut hade de föga att sätta emot de Gudars Gryning, vars ljus ständigt stärks!

Stål mot stål byttes mot stönandet som följer av blod ur hål från stål eller en jättelik hov i bringan. Men mest av allt var det åkallan av magi som byttes mot väsande hud som krullar sig över svartnat kött, uppgivna skrik av smärta och sedan tystnad.

Där det tidigare hade varit fyra var nu två, med hatet brinnande i sina ögon, och hur jag än försöker kommer jag aldrig att kunna vända det hatet mot vampyrer eller nekromanter som förtjänar det utan det kommer för alltid att vara riktat mot oss, mot druiden vars månljus ändat livet på en fästmö och en bror.

Vi gjorde i alla fall vad vi kunde för att hjälpa dem att ta sig vidare då de övertygat oss om att de inte var annat än simpla smgglare och att groparna i skogen inte var annat än någon slags smuggelrutt.

Ännu en dag i strid för det goda.

Comments

axel_burstrom

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.