Dödsskuggans land

Spettsöron kring Morrigans kulle

E-ChDF-CiGP

Tagna av hur nära vi varit att besegras av de odöda horderna. Sökte vi upp en plats i utkanten av Laochta där vi kunde vila. Chaelon reste sitt tält och vanligen brukar jag föredra att vila som ett djur ute i naturen, men här var det inte mycket till natur och själv var jag inte mycket djur. Tältet var ännu bättre än jag mindes det. Lagom varmt lagom fuktighet och relativt rent jordgolv. Den snälle betjänten bjöd dessutom på smakfullt hårt bröd, frukt och örtkryddad ost. Härligt! Men när natten kommit kunde vi se oroande ljus som speglades på ruinens väggar i Laochta. Någon var där. Vi bestämde oss för att försiktigt vila vidare och hoppas på det bästa.

När så morgonen kommit beslöt vi oss för att skicka Padraigh i förväg in mot templet för att spana med Visklor. Vi andra gav oss av strax därefter och tänkte att han skulle varna om han stötte på något. Gordan var påtagligt tagen av det stora i att han skulle få träffa Morrigan igen. Han mer än någon annan av oss var helt övertygad om hon nu minsann skulle ta emot oss och kanske till och med skulle se oss som hjältar. Han tycktes dock inte kunna fokusera. Allt tog tid och han hade svårt att bestämma hur han skulle bära sitt hår.

Chaelon satt och väntade på att vi andra skulle bli klara och just som jag vänt byxorna med dagsidan ut slogs han av en insikt.
Ch: Daro, vet du att jag ser ditt privata ungefär 10 gånger så ofta som jag ser mitt eget. Om 14 månader kommer jag ha sett ditt privata fler gånger än mitt. Vad är grejen med att du kissar hela tiden? Hur kan du ens få fram något att kissa så ofta?
D: Jo dels måste man ju dricka en del men sen är det också så att likt jag kan få en blommas knopp att slå ut eller en liten gren att byta riktning, på samma sätt tycks jag kunna göra så att jag helt enkelt har lite mer att kissa ut.
Fraarath var nu också klar och hade anslutit till skaran som inväntade att Gordan skulle bli klar. Han sken upp.
F: Men tänk det borde du prova på en vampyr. Tänk om det skulle gå. Där går vampyren och så plötsligt: – Eh vad är det. Det känns konstigt. Det känns som att jag behöver kissa det har jag inte gjort på hundra år….

Med muntra tankar gav vi oss så av mot fortet i Laochta där tempel-kullen ligger. Ganska snart kände vi dock tydligt att vi var iakttagna. Från Chaelons ryggsäck hördes dessutom ett märkligt klickande. Chaelon grävde ivrigt fram den där apparaten han mäter med och kunde mäta otrolig aktivitet. Han pratade om ektoplasma och vikten av att inte korsa strålar men erkände att han inte visste så mycket om mätaren. Vi båda satte oss för att känna magin och vi kunde snart känna en hel del magi. Det var dessutom magi av alla sorter. Sunt och trevligt. När vi gick där och undersökte hittade jag åtskillig växtlighet. Levande. Maskrosor, tistlar, ett björkskott och vacker vallmo. Natur. Och inga odöda.

Här har det hänt saker kunde vi konstatera. Vi funderade en stund på om det kunde vara så att Math kommit hit och hjälpt till med magin men kom så ihåg att han ju känt sig hindrad att komma hit så länge han inte var inbjuden. Det troliga är väl att det är något annat som gör att magin flödar frisk.

Inspirerad av kraften visade Fraarath Chaelon hur han kan använda armborstet för att skicka sina eld ‘boltar’ och på så sätt få det att se ut som han skjuter magiska projektiler. Chaelon kom dock av sig mitt som Fraarath var i gång som bäst. Igenom något märkligt glas kunde Chaelon se de mäktiga hus som en gång rest sig. Fast bara i någon sorts skuggform. Lite skrämmande men kanske sunt också det om det nu är så att Morrigan håller på att återskapa Laochta.

Den försiktigt goda stämningen kom dock av sig när en sträng röst plötsligt hördes ur luften:

- Halt främlingar! Vad gör ni här?

Chaelon tar till orda: O-mäktige …
men kommer av sig för att han undrar om det lät som “O mäktige” eller som “Omäktige”
Chaelon fortsätter gå men stoppas snart av en pil som går i backen vid hans fötter.

D: Meh! Vi har varit på uppdrag från Morrigan och är nu på väg tillbaka till henne. Några av oss är dessutom hennes Fean eller vad det nu heter.

Plötsligt uppenbarar sig en filur med spetsiga öron vid DaroGanAntras sida. Med dragen kniv. När han så skär lite i Daros arm känner Daro att om det nu är Morrigan vi ska träffa så kanske det krävs ännu lite mer krigsdåd. Det plus att han surnar lite gör att han vargar loss och just ska bita huvudet av varelsen. Den försvinner dock lika plötsligt som den kommit och Daro kan känna på lukten att den var där men att den inte tog sig därifrån på naturlig sätt. Den luktade dessutom annorlunda än något annat djur.

Försiktigt tar vi oss så igenom porten in i fortet och ser två tält resta vid ingångarna till kullen. Vem är det som är här? Kanske det inte är så konstigt om de är misstänksamma mot alla som kommer vandrande till Laochta.

Det är dags att vi tar oss ett namn.

Morrigans fean är inte något jag är med i. Vi är gudarnas befriare sanna vårens förkämpar men det kan vi ju inte gärna presentera oss som även om alla vilda djur från Fineas till Sinserach snart känner oss som det.

Comments

gudjon_gudjonsen

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.