Dödsskuggans land

Nätter i Donnemara

E DGFP CiCh

I Donnemara diskuterar vi flitigt vad vi egentligen kan göra och fortfarande kalla oss goda, vad vi kan göra utan att falla till ondskan likt civilisationen i Sinsearach. Även de kanske talade om detta en gång i tiden och även de kanske hävdade att ändamålen helgar medlen, precis som jag gör. Men jag tycker att det står klart att ändamålen i mitt fall är långt mycket klarare. Om Sinsearachs nuvarande form var ett mål i sig, eller till och med om målet bara var att överleva så är det mycket oklart om det var värt det. Den nuvarande civilisationen är ju uppenbart ond och med ett svagt existensberättigande. Om man funderar närmare på det är det ju inte säkert om de som bor där verkligen tjänat på att “överleva”. Men det är klart. Det finns ju fortfarande hopp om att de kan räddas, vilket inte hade funnits om de alla gått under i fallets början.

Daro fortsätter framhärda i att det är naturens balans som är det viktiga och att den egentligen sätts ur spel i civiliserade områden. Han har väl inte riktigt rätt, men att naturen kan få vara sin egen på de platser där vi inte behöver den kan jag väl hålla med om. Alltså, det är klart att människorna måste få göra sitt avtryck. Annars vore vi ju inte mer än djur. Men det kanske är det Daro egentligen skulle tycka bäst om…

Ja, i all fall så får vi tag i Aislin som vet ungefär var vampyrernas tillhåll ligger. Hon berättar också att även om Donnemara inte längre handlar så mycket med nekromantikerna så vägs det till en viss del upp av att handeln med vampyrerna fått ett uppsving. Det finns alltså de i stan som skor sig på vampyrerna och skulle se det som dåligt att de kördes ut ur stan!

Vi bestämmer oss i för att inte bo vidare på Sjöhäxan, utan vi väljer istället att sätta upp ett litet läger några kilometer från Donnemara, för att kunna komma och gå som vi vill, utan att väcka för mycket uppmärksamhet i staden.

Jag och Padraigh tar oss in i staden genom att förklä oss i olika skepnader och ha olika ärenden. Mest handlar det om olika köpmän och en bard för min del. Jag lyckas till och med spela på torget utanför rådhuset och tjäna 3 silvermynt och via en vakt få en ros av Elisabetha, som säger sig vara en beundrare! Vi ser till att lära oss hur Elisabetha rör sig om dagarna och vet nu att hon brukar besöka rådhuset varje dag, oftast med ungefär 10 vakter runt sin bärstol. Padraigh som smyger runt på natten ser att det är mycket vakter som rör sig i vampyrernas kvarter. Märkligt nog ser det ut som om det ofta är olika vakter. Både där och på värdshusen verkar det som om vampyrerna bygger upp en styrka i Donnemara. Men vi ser aldrig några vakter som tar sig in i staden.

Fraarath besöker inte staden över huvud taget, utan han koncentrerar sig på att helga vår artefakt, nyckeln till Thorodol.

Daro kan ju skifta skepnad och behöver inte förklä sig för att komma in i staden. Väl inne talar han med djuren för att få reda på vad som händer. Han förstår att det finns någon annan trollkarl som kan tala med djuren, en mörk härskare som korrumperar de djur han rör vid, så att de inte har någon möjlighet att vägra hans befallningar. Vi förstår att detta måste vara spionmästaren Atanarik som har sitt säte någonstans under staden. Djuren berättar att Atanariks spanande fåglar, mestadels kråkor, har många uppdrag söderut och vi tror att de spanar på Sinsearach.

Vi märker ganska fort att vissa platser är mer besudlade än andra. Hamnen, runt rådhuset, i vampyrkvarteren och runt Arawns tempel. Det är mest där man kan hitta de djur som springer Atanariks ärenden.

Comments

axel_burstrom

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.