Dödsskuggans land

Mot Donnemaras Vampyrer

Mycket snack...

Vi lämnar Laochta och dess slöa alver åt sitt öde och vandrar ut över benslätten. Vad sade Morrigan egentligen, skulle Aidro, eller kanske Cedra eller Timech göra slarvsylta av isdraken i Phineas? Tur att vi inte började slåss med någon av dem i så fall.

Vi språkar om Donnemara, huruvida vi kan slänga ut vampyrerna därifrån, eller om de är för många. Kan vi på något sätt initiera fientligheter mellan vampyrer och nekromantiker? Ett förslag som framfördes ödmjukast av undertecknad var att utklädda till trollkarlar från Sinserach anfalla ett antal vampyrföljen under dagtid. Men det faller på att vampyrerna sällan förflyttar sig på det sättet numera.

Vi funderar också över varför Graf Konrad skonade våra liv, då för länge sedan, när vi stod inför honom. Han hade enkelt kunnat göra sig av med oss, men han kanske ämnade försöka använda oss på något sätt? Vi får en känsla av att han inte skulle tveka ett ögonblick om vi möttes nu.

Alltså beger vi oss till Donnemara, utan förklädnad, för att rekognosera, och för att språka med Eilidhs faster Aislynn. Värdshuset Sjöhäxan tar emot oss med öppna armar som vanligt. Luften är klar och lite kylig, trots att det fortfarande är sommar (väl? Eller tar jag miste?). Vi hyr ett par rum och en del av oss beger oss till olika handelsbodar för att proviantera. Daro får tag på galojgummi och valtran att gnida in i sin rotknöl, men ack, både kamferolja och kamakkåda är slut. Själv letar jag efter en speciell rustningsdetalj som kommer att pigga upp dagarna väsentligt; ett förgyllt skrevskydd! Tyvärr visar det sig att sju guld inte är tillräcklig betalning, och även om det var det, så hade de inga dylika till separat försäljning ändå. Jag tittar lite lojt på de rustningar som syns i butiken, men de ligger inte i min prisklass.

Under tiden (visar det sig senare) har Gordan, utklädd till främmande handelsman, vunnit stora mängder silverpengar på hasardspel. Nästa ett tusen silvermynt ska visst vinsten vara. Det måste vara Morrigan som välsignat honom sedan vårt möte, ty jag hade intrycket att Gordan inte var något vidare på hasard. Det krävs en mer analytisk läggning för att bli vis i sådant.

Sent på kvällen dyker Aislynn upp, och slår sig ned. Hon berättar att vampyrerna har slängt ut alla med anknytning till Sinserach, och till yttermera visso utplånat hela det kvarter där deras delegation uppehöll sig. Detta ska ha berott på någon slags provokation, oklart vilken.

Hon berättar att det finns två högt rankade vampyrer i staden, båda underställda Grafen; Elisabeta, som sköter rådet och de officiella kontakterna, samt Baron Atanarik som fungerar som någon slags underrättelsechef eller hemlig polis. Dessa båda har underhuggare eller officerer som också är vampyrer. Totalt har Grafen i Donnemara, 170 fotsoldater och 8-13 officerare. Osäkerheten här är hur många som egentligen jobbar för Baronen. 50 av soldaterna och 2 av officerarna är underställda Elisabeta, och Grafen har 2 officerare och 100 soldater på plats. Resten är alltså Baronens.

Medan Elisabeta ibland rör sig i staden under dagtid, buren i sin stol, är Baronen mer hemlig. Ingen vet hur många män han har, och det ryktas att till och med stadens råttor jobbar för honom. Grafen har något på gång. Frågan är vad. Är det hamnen som behöver skyddas för känsliga transporter, eller är Donnemara blott ett brohuvud för vidare angrepp?

Fràràð

Comments

gudjon_gudjonsen

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.