Dödsskuggans land

Minnen från Gröndal

Eilidh och jag satt och vilade innan vi skulle ta oss in genom portalen i vad vi trodde var kumlets mitt. Vi visste inte hur lång tid som gått utanför kumlet under tiden vi varit där inne och vi visste inte ens om vi själva skulle klara oss ut. Jag tänkte på Keela och Gröndal och det som hänt när vi var där senast Jag kanske inte ens skulle få återse henne och vem skulle hämnas på de skyldiga i dalen och ställa allt till rätta om vi inte kom tillbaka?

I dalen är det ju värre ställt nu än det någonsin varit; exillägret är bränt och exilfolket antingen benådade eller tvingade att leva i ett nytt läger i skogen. Rakorna har helt ersatt militian, så all vapenmakt styrs av Iomhar och Gudmund.

Vi tror att Daros syskon hjälp stackarna i det nya exillägret, för trots att de drabbats av dödsfall orsakat av deras erbarmliga situation så hade det varit värre om de helt lämnats åt sitt öde, som Iomhar och Gudmund gjort.

Trots att skörden varit mycket god i dalen det gångna året hade det inte skördats ordentligt. Det verkade som om det i stället fokuserats på att bygga upp Rakorna och på att bryta malm i gruvan.

Jag och Eilidh pratade lite om hur vi räddat Keela från svinen i dalen, hur det hade gjorts upp att hon skulle giftas bort med en ädling utanför dalen, men att historierna om denna ädling skilde sig vitt, så att det verkade som om det bara var en lögn för att dölja något annat.

Ryktena stämde emellertid när det gällde själva bortförandet, för på den planerade dagen sattes hon mycket riktigt i en “bröllopsvagn” som var hårt bevakad av de allra lydigaste och råaste rakorna. Rårakorna helt enkelt.

När vi överföll dem visade de sig vara mindre kompetenta än de önskat och efter en lätt strid kunde vi befria Keela från vagnen. Några av dem kom tyvärr undan, men de kommer nog få sitt straff tids nog. Medan Daro i vargform åt lite på någon av de nedgjorda soldaterna kunde vi andra konstatera att Keela nog skulle offrats i en hemsk ritual, inte giftas bort. Vi tog i alla fall Keela till säkerheten i Källsprånget.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: De skyldiga skall dömmas och de skall få sina straff!

Stärkta av tankarna på dalen och av min längtan att återse Keela reste vi oss för att ta oss genom portalen och ut ur kumlet!

Comments

axel_burstrom

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.