Om hur goterna kom till Avalon

I tiden när Art Óenfer var kung över Aneirean och högkung över hela Abhailon hotades hela riket än en gång av fasor från den svarta malströmmen. Den första fasan var år 572 a.t. när moln av giftiga frön blåste över muren runt Navis och förvred allt levande som de kom i kontakt med. Växter blev förvridna och svarta och jagade människor i mörkret, människor fylldes av vrede och blodlust och mördade fränder med klor och huggtänder, och djur blev till kimeror och andra missfoster som lämnade förstörelse efter sig. Med stor svårighet och gruvliga förluster kunde fasan kväsas och smittan stoppas. Högkungen krävde att alla Avalons kungar och drottningar skulle bidra till att förstärka försvaren kring Navis, men vid den här tiden var högkungens roll i Avalon svag, och hans krav ignorerades.

Efter den andra fasan år 574 ändrades tonen. Då krälade en gigantisk drake gjord av skugga och etter fram ur Myternas skog och skövlade landet hela vägen till Gaillimh på västkusten innan den kunde stoppas. Hela städer och dalar förstördes, och flera arméer gick under innan draken besegrades. När högkungen återigen kallade till sig hjältar och magiker att bemanna försvarsverken runt Navis blev gensvaret stort. Tack vare dessa kämpar kunde den tredje fasan, år 576, förhindras utan att den någonsin kunde ta sig över murarna. Om den tredje fasan finns inga historier nedtecknade, för enligt ärkedruiden Clodbychan var det en så naturvidrig, ondskefull och förförisk fiende att bara tanken på den skulle kunna fördöma hela Avalon. Många av Navis hjältar dog under försvarsinsatsen, eller tynade bort under de närmaste åren.

Fem år efter den tredje fasan var det många som trodde att Avalon nu avvärjt ett stort hot, och att malströmmen skulle vara tyst i generationer framåt. De få hjältar som överlevt den tredje fasan, och de nya som rekryterats efter, började tröttna på att patrullera runt murarna och när fem år gått utan incident började man släppa på disciplinen. Hade goternas invasion kunnat hindras om försvaret stått intakt? Kanhända, men å andra sidan började invasionen inte på samma sätt som de tidigare fasorna.

Sommaren år 581 svepte en magisk dimma ut ur den svarta malströmmen, och steg ur skogarna som ett regnmoln. När de kvarvarande druiderna och hjältarna som stod posterade väl reagerade var det redan för sen. Man vakade i ett dygn runt muren, beredda på en fasa som aldrig kom — för fasan hade redan smugit ut, obemärkt. Regnmolnet blåste åt sydöst och samlade sig och blev högre och mörkare för varje mil, tills det nådde östkusten som ett formidabelt åskoväder. Folket pustade ut när åskan drog förbi dem oförlöst, ovetande om vad som fanns inuti molnen. Över havet ljungade blixtarna hundratals gånger, och för varje gång blixten slog ned förde den med sig ett skepp fyllt med gotiska krigare, de Blixtfödda, Donars folk.

Goterna var ett stolt och mäktigt folk vars riken sträckte sig vida. Deras smeders fantasiska skicklighet hade gett dem ett övertag över andra folk och de utmanade de romerska legionerna för att erövra Scythia och Dacia. Euric var en mäktig krigsherre av Thervingerna som ledde en flotta på över tusen skepp över Svarta havet för att bränna Byzantium. På vägen dit råkar flottan ut för en vildsint storm, framtvingad av svartkonst enligt de vidskepliga goterna som inte är vana havsfarare. Men Euric var själv bärare av det lika mäktiga som förbannade svärdet Terfing, och med det i handen åkallade han åskguden Donar och bad honom att rädda flottan. Plötsligt slog blixten ned i flottans skepp, och goterna kastades genom ett hål i världen till kusten utanför Avalon.

Förvirrade och uppskrämda av denna mäktiga magi styr flottan mot land, till staden Andhrim. I en lyckligare värld hade kanske mötet mellan kelter och goter gått bättre, men blod spilldes och kriget var ett faktum. Kanhända var det Terfings förbannelse som gjorde sig påmind. Goternas armé med sina starka stålsvärd skar igenom de keltiska försvararnas järnvapen, och hundra år senare var halva Avalon gotiskt. Och det var så goterna kom till Avalon.

Om hur goterna kom till Avalon

Dödsskuggans land JonasG