Om hur gaelerna kom till Avalon

Finn Fiatach var kung över Brigantes folk i landet Ulaid. Han var en stark och mäktig kung, men han visste att bortom havet till öster, i Cymru och Albion, fanns en kejsare som över allt annat önskade kuva alla den första världens folk. De hade redan lagt Brigantes kusiner i öster under sig, och nu blickade de lystet över havet efter mer land att härska.

När fiskare kom iland med nyheten att stora skepp med Rhwmanes kejsares örn stävade mot kung Finns land visste han att en ödestimme var slagen. Han sa åt sitt folk att packa ihop för en lång flykt, och sedan ställde han upp sina krigare på stranden för att försöka hindra invasionen. Finn bad till sitt folks gudinna Brigidh att hjälpa honom rädda resten av folket, och han bad till Eireanns andra gudar om hjälp för att skydda ön från den onde kejsaren.

Legionärernas skepp stävade upp på stranden, och soldaterna rusade upp mot Finns krigare. Några föll för pilar, spjut och slungstenar, men alltför många nådde upp till stridslinjen, och slaget började. Finn själv tog sig an legionärernas störste krigare, en mörk man med ett kraftfullt svärd. Men när deras svärd korsades för första gången kände han hur gudarnas kraft fyllde honom från fotsulorna och ända ut i handen, där det slog ljungblixtar om hans svärd. På ett ögonblick omslöts hela stranden i ett blixtrande ljussken, himlen snurrade runt i en vild dans och de som var där kunde känna hur marken försvann under fötterna och hur deras insidor vred knut på sig.

Striden avstannade plötsligt, och de fann sig stående i en djup skog. Legionärerna flydde hals över huvud i förvirringen, förskräckta av Finns mäktiga magi, men vad de inte förstod var att Finns krigare var lika förvånade och vilsna. Men Kungen samlade till sig sitt folk, både krigare och anhöriga, och förklarade att han känt jordenergin, gudarnas kraft, flöda genom honom och han förstod att gudarna valt att rädda både hans folk och hela ön undan kejsarens invasion genom att flytta dem till den andra världen. De hade kommit till Abhailon, förklarade han, gudarnas eget land.

Försiktigt vandrade de igenom den mäktiga skogen, från den magiska malströmmen, och med sig tog de även de skadade från slaget, både sina egna och legionärernas. Den mäktige druiden Maelwydd vävde en tjock dimma kring det vandrande folket, och på så sätt kunde de smyga osedda förbi de skräckinjagande skuggor som också kunde skymtas mellan träden. Efter att ha gått genom denna myternas skog i flera dagar nådde man Magh Tuiredh, tornens slätt, och stod plötsligt öga mot öga med de mäktigaste av Danaans folk. Men om det mötet berättar en annan saga.

Om hur gaelerna kom till Avalon

Dödsskuggans land JonasG