Invasionsboken

Enligt en gammal myt har Avalons ö “invaderats” sex gånger av olika folkslag. Hur sann denna myt är har diskuterats av kungar och druider, för det finns en äldre version av sagan som i stora drag liknar den avalloniska, men som handlar om ön Eires historia istället. Det mesta av informationen om de föregående folken kommer från sidhe, vilket en del då menar inte kan garantera dess riktighet. En del av skillnaderna mellan de två varianterna har dock kunnat bekräftas med magi eller kontakt med andra väsen. Orsakerna till dessa förbryllande likheter mellan de två versionerna av sagan är någonting druider sägs diskutera endast under rosens tecken.

  1. Det första folket som kom till Avalon var ett folk av rök och eld kallade [Sessair], som föddes ur blodet och andedräkten av de två drakarna Morganth och Naverryl. På den tiden rörde sig drakarna fortfarande, men Sessairs första drottningar lugnade ned landet så det blev stilla, och det föll ur molnhavet ner i oceanen. (Fast vissa barder säger att drakarnas hetta hade fått havet att ånga bort, och när de stillade sig så regnade det i tre år tills havet återskapats.) När drakarna som bildar Avalon föll landade de på Cythrawl, hem till underjordsanden Crom Cruach, och den blev mäkta vredgad. Som hämnd lurade han Sessairs röda och vita hus att gå i krig, och kriget utrotade dem till sista själ.
  2. Rhmorha var en ras av jättar som anlände till Avalon i enorma flygande skepp. Det var genom deras försorg som landet förvandlades från ett mörkt rike av sten och lava till en grön ö fylld med naturens underverk. De planterade de första träden och de födde upp de första djuren. Deras heliga tal var tre och ett, och de anlade tre städer i Avalons högsta bergstoppar där de förtöjde sina flottor. Under deras tid kom de första Fomorerna till Avalon, och under en tid levde de i relativ fred, så pass att de båda folken beblandades. Men freden varade inte länge, för snart började Fomorernas onda blod göra sig påmint och deras kung NN beordrade att Avalons skogar skulle brännas ned. Krig bröt ut, och i slutändan valde Rhmorha att retirera och segla bort från Avalon efter att ha lidit stora förluster. Fomorerna vann kriget men var också kraftigt försvagade, drabbade av Rhmorhernas förbannelser, och försvann under jorden för att gömma sig undan landets uppretade skogar.
  3. Efter kriget stod Avalon tomt i hundratals år innan nästa folk anlände. Väldigt lite är känt om dem, eftersom de försvann från Avalon innan nästa folk anlände. Kanske vet Fomorerna mer, men de delar inte sådana hemligheter. Man tror att det tredje folket var ett folk av sten och kristall, och deras största bidrag till Avalon var de monoliter och stencirklar som de uppförde runtom landet. Deras sanna namn är okänt, men de kallas ofta för Nemeder efter staden Nemeidh där deras största kvarvarande byggnadsverk står än idag.
  4. Efter Nemedernas försvinnande anlände trollen till Avalon. De hade flytt undan århundraden av slaveri i öster på enkla flottar som de byggt i hemlighet från spillvirke. Av dessa flottar byggde de sin första stad, (Drivved? Cryx?). Trollen spred sig över Avalon, men många blev då snärjda av Crom Cruach och snart bildades många olika stammar av troll. Vissa stammar krympte i styrka och intelligens, och blev till orcher, vättar och andra svartfolk. Fem små riken styrdes av kungstrollen. Av Tuatha Dé kallas de ibland Fir Bolg, säckfolket.
  5. Gudafolket — Tuatha Dé — var ättlingar till de av Rhmorhas folk som flytt till nordens isvidder och lärt sig bemästra ny mäktig magi. De var få till antalet, men så mäktiga att de snart tvingat Fir Bolg på knä vid ett stort slag på Tornens slätt (Magh Tuiredh). Trollen tvingades undan, och tilläts fortsätta härska över ett av sina riken men tynade gradvis bort. Tuatha Dé tog över Nemedernas stencirklar och kraftlinjer och fyllde dem med sin egen makt. Gudafolket hade en komplicerad relation till Fomorerna, som ibland var allierade och ibland fiender. Vissa av dem var även släkt (bokstavligen eller figurativt).
  6. Det sista folket som anlände var Gaelerna, som transporterade sig till Avalon på magisk väg, genom att färdas i dimmornas skog. Vid deras ankomst går Tuatha Dé under jorden, och många av dem förvandlas från väsen till varelser.

Invasionsboken

Dödsskuggans land JonasG