Gröndals historia

Prins Connla, yngre son till Kung Teaghan an Laochta av Clann Iolar, ansågs aldrig vara en stor krigare eller ledare. Inte heller var han skolad och lärd eller kvicktänkt och konstfärdig. Hans kvalitéer låg mer åt att tömma krus och få omkull jäntor. Men när den Svarta stjärnans år kom visade han trots detta att hjälteblod flöt i hans ådror, och med mod, list och envishet (som alla var egenskaper han utvecklat genom att tömma krus och få omkull jäntor) räddade han det folk som senare skulle bli Gröndals nybyggare.

Det hela började med järtecken i skyn när Connla var ute på jaktritt med sitt följe i skogsmarkerna öster om Järndal (Gleann Iarann) och Silverdal (Gleann Airgid). Prinsen vände sig då till sin förtrogne, druiden Nemhen, som med ask, hassel och rönn kunde berätta att en dödens skugga fallit över landet, och att de alla var i stor fara. Med stor hast började de rida tillbaka mot Laochta, men kring dem förmörkades landet och de ansattes av mörkrets varelser. Ur jorden och ur himlen sipprade en svart miasma som sög livet ur allt som kom i dess väg – träd blev till döda skal, människor till vandrande skelett och djur till vidriga missfoster. Många av Connlas fränder föll under ritten. De sökte tillflykt till Järndal, men den var spårlöst försvunnen, uppslukad av en död skog. De sökte tillträde till Silverdal, men deras rop ekade bara tillbaka och inget svar kom från de döda. De bad om hjälp från gudarna och sökte skydda sig med besvärjelser, men inte ens drakarnas kraft stod dem bi.

På färden mötte de andra som också försökte fly undan döden, och Connla tog dem till sig och skyddade dem under sin fana. Han förstod nu att Laochta redan fallit, och att det säkraste stället för dem skulle vara att gömma sig i vildmarken. Jägaren Almha berättade då för prinsen om en hemlig dal norr om Laochta, och de bestämde sig för att bege sig dit. I en vecka letade de efter dalen, alltmedan de led förluster mot de dödas legioner, men i slutändan fann Connla dalens nyckel och kunde leda in folket mellan bergen. Till deras förvåning och glädje hade ännu inte dödsskuggan fallit över dalen, och de kallade den Gröndal.

Så börjar berättelsen om Gröndal, och därefter följde två århundraden av olyckor och hjältedåd, strävsamt arbete och tårar. Här nedan följer ett axplock av de viktigaste händelserna.

Druidernas försvinnande. Med sig i sitt sällskap hade Connla tre lärda som överlevt färden till Gröndal. Av dessa tre var druiden Nemhen den främste, men han vandrade ut i vildmarken dagen efter att det första långhuset stod klart och sågs aldrig mer igen. Den näste var domaren Baen, men han var gammal och sjuklig och dog i Gröndals sjätte samhain. Han försökte innan dess lära ut så mycket han kunde till Connla och ytterligare några, men mycket av druidernas kunskap dog med honom. Den tredje var barden Finntach, som dog när trollen anföll i Gröndals fjärde höst. Med honom försvann de flesta av de gamla historierna från tiden innan Dödsskuggan. Efter dessa tre fanns det inte längre någon druid i Gröndal, och med tiden började några viska att druiderna och magin försakat Gröndal, och några var kanske nöjda med det.

De 39 familjerna. Till Gröndal kom 102 människor och 24 djur. Från dessa bildades de 39 nybyggarfamiljerna, och även om inte alla de familjerna lever vidare idag är det namn som alla känner. Av de 39 var 6 familjer av ädelt blod från Connlas följe, 23 var gaeliska familjer från länderna kring Laochta och 10 familjer var goter från Imperiet.

Connlas död. Prins Connla dog 34 år efter flykten till Gröndal, och begravdes i en stor hög utanför byn. Efter hans död gick hövdingamanteln till hans tanist efter septens val, och under den närmaste tiden behöll Connlas ättlingar och släkt hövdingaskapet. Så småningom föll dock den traditionen bort och man valde åldermän istället.

Den förste prästen av Bel.

Den försvunna byn.

Gröndals historia

Dödsskuggans land JonasG