Dödsskuggans land

Vägen utanför Gröndal

Efter händelserna i Vårens tempel flyr vi ut ur Gröndal. På vägen ut tänker vi först slå läger vid Vaktstugan, men finner där Lughan och Fionnbharr på post. Lughan vill slå larm och kalla på de andra Rakorna som är ute på skallgång efter hädarna som försökte förstöra kvällens Beltain-rit, men Fionnbharr hindrar honom. Han säger att som tack för att vi hjälpte till för ett tag sedan när skelett attackerade Vaktstugan så ska han släppa förbi oss.

Natten spenderas istället i en liten sänka på det sista krönet innan sluttningen ner mot den gamla landsvägen. Det känns konstigt att vi ska lämna dalen, vårt hem, som vi alltid hört ska vara den enda plats i världen där de döda inte härskar. Vad ska det bli av oss?

Morgonen gryr, och vi rör oss ned, ut ur skogen, och kommer ut på den gamla landsvägen. Vägen är nedgången och sliten, men fortfarande farbar. Den största chocken är dock fälten söder om landsvägen – en ödemark, täckt av damm och benknotor. Nästan ingenting växer där. Det står klart att fältet är genomsyrat av nekromantisk energi redan innan Daro och Gordan använder sina magiska sinnen. Ciaran nämner att han såg en vandrande handelsman förut, en bit västerut på vägen, och vi börjar röra oss ditåt.

En kilometer bort kommer vi till en flod med en stenbro över, och mellan oss och bron en stor vagn. Först trodde vi att bron var tom, men just då ser Padraigh en enorm skugga som reser sig upp från brovalvet och kliver fram. Ett troll! På vägen, gående i riktning mot trollet, är en man i märkliga kläder, som Ciaran tror är handelsmannen. Padraigh springer framåt i låg profil för att försöka komma fram till floden och se vad som pågår, men trollet upptäcker honom och vrålar någonting i stil med “FÖRSÖKER DU LURA MIG?!?” Rasande springer trollet fram för att döda handelsmannen, och eftersom vi är erfarna trolldräpare rusar vi till undsättning. Handelsmannen däremot rusar rakt ut i fälten bredvid vägen. En strid utbryter, och Padraigh ådrar sig ett stort sår, men vi övermannar trollet och fäller det.

Efteråt talar vi med handelsmannen, som verkar vara klädd i vidriga hopsydda människohudar. Hans namn är Colm, och han är en vandrande köpman som gör en rutt mellan Nekromantikergillets stad och Vampyrstäderna. Vi tror honom nästan inte när han säger att hans rundtur tar honom tre månader! Kan världen verkligen vara så stor? Han tackar för hjälpen, och bjuder oss att göra honom sällskap vidare, och kanske dela förtjänsten på försäljning av trolldelar. En bit längre fram finn sen övergiven by där han brukar göra nattläger, säger han. Men Ciaran och några till är mer intresserade av ett stentorn i skogen söder om floden …

Comments

JonasG

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.